Säger en bild verkligen mer än tusen ord?
Jag har suttit hela kvällen och försökt beskriva precis allting i den här bilden så noggrannt jag kan med så få ord som möjligt. Min text blev 388 ord lång, och om du lyckas hitta så pass mycket som jag har missat i den här bilden att det blir tusen ord så är du välkommen att kommentera ;)
Jag tycker ändå att det här är en ganska detaljerad bild. Finns det någon normal bild som man kan beskriva med mer än tusen ord på ett så här kortfattar sätt?
Alla riktningar är angivna utifrån kameramannens perspektiv förutom när det gäller den högra mannens händer.
Tre unga män tar upp det mesta av bilden, de ser glada och förväntansfulla ut. Alla har blek hud och svarta jackor och kort blont hår, bara den mittersta jackan (som har silvriga knappar) är stängd. Bara den högra har ingen luva, men den har en företagslogga.
Den vänstra har kortare hår än de andra som har lite lugg. Han har en cigarett bakom örat, skägg, beige t-shirt med mörk linje längs halsen, uppknäppt rödvitrutig skjorta, mörkt bälte med silvrig knäppning och mörkblå jeans. Det hänger en kedja från den vänstra jeansfickan. Nånting hänger från den vänstra armen. Han har en vattenflaska med blå etikett mellan händerna, flaskans hals är utåtbuktande och vänd neråt till höger. Huvudet lutar lätt åt samma håll. Han tittar in i kameran och kisar med höger öga. Hans tänder syns.
Mittenmannen tittar snett åt vänster. Han har rektangulära glasögon med tjocka, svarta bågar, streckformad stängd mun, spjong i håret på högra sidan, framträdande adamsäpple, olivgröna khakibyxor. Han är spädare än de andra och har händerna bakom ryggen. Han står närmare högermannen än vänstermannen.
Den högra mannen står helt vänd mot mitten. Huvudet är vänt lite neråt. Han har svarta glasögon, skägg och polisonger, en tänd cigarett i munnen, bruna manchesterbyxor. I (hans) högra hand har han en svart plånbok med två vita områden på. Det ena innehåller text. Med fingrarna på samma hand håller han i en mindre ryggsäck som är hälften svart, hälften gul. Den är öppen, det ser ut som att mannens vänsterhand är på väg att stänga den. På väskans framsida står det nånting. Det hänger fem synbara remmar från väskan.
Männen står på ljusgrå stenplattor i varierande storlek, de största ungefär 1x1 meter. Det skymtar fram en grå soptunna med svart lucka till vänster om den högra mannen. Bakom soptunnan finns en liten avlång gulgrön gräsmatta med några lyktstolpar på, och bakom den ser det ut som sand en kort bit bakåt, men hela vägen ut ur bild till höger. Bakom sanden fortsätter stenplattorna en kort bit och sen kommer en stenvägg. Bakom väggen ser man sju höga stenpelare, och bakom dom är det berg så långt man kan se.
Det är mulet.
Bilden är behandlad i Photoshop. Ökad kontrast, vignett och ökad skärpa.
Hemjävlatenta
Strumpis har det bra hon. Hon kan leka med sig själv bäst hon vill
medan vi andra går in i väggen...
Marina and the diamonds
Jag och Minna var i Stockholm igår och såg när Marina and the diamonds spelade på Södra teatern. Jag var med i en tävling för att få komma dit, och vann faktiskt, även om det sen visade sig att det hursomhelst var gratis.. (?)
Hon spelade bara fyra eller fem låtar, men var ändå sjukt bra fastän hon inte hade hela bandet med sig. Förmodligen hade det bara varit sämre om det hade varit trummor inblandat. Jag har lyssnat sönder hennes låtar de senaste veckorna, och jag är extremt nöjd med att jag åkte dit. Den där spelningen fick mig nästan att åter börja använda ordet "idol" faktiskt, hur töntigt det än låter. Men jag tror jag avvaktar med det.
Efteråt hade vi massor av tid att slå ihjäl, så vi satt på Pickwicks pub och myste ett tag, och sen gick vi på lite nattlig sightseeing. Jag har ju faktiskt knappt varit i Stockholm förut..
Tack Minna för att du tog så fina filmer och bilder förresten :)
Igår var kvällen då...
... jag försökte sjunga Kanadas nationalsång fler gånger på en kväll än vad jag tidigare gjort i hela mitt liv.
... vi träffade en trevlig Ellen DeGeneres-lookalike.
... vi såg en tjej som såg ut som en blandning mellan Dregen i Backyard babies och sångaren i Melody club.
... jag för en gångs skull inte njöt av fyllekebab.
... jag blev tvingad att ta emot två kronor för en cigarett.
... jag betedde mig som en emofjortis hela vägen hem utan att kunna förklara varför (jag är särskilt stolt över den punkten).
Jösses!
Har du tänkt på att i översättningar av utländska program på svensk TV så verkar ordet "Jösses" användas istället för nästan vilken interjektion som helst?För det första är det ju faktiskt ett ord som ingen (såvitt jag vet) använder längre. Någonsin. Jag säger inte att översättarna nödvändigtvis använder ordet på fel sätt, bara alldeles för ofta.
Ett bra exempel som jag såg på TV häromdagen var en kille som stod och lyfte hantlar. Det såg jobbigt ut och till slut lägger han ner dem med ett pustande "Oh boy". Översättningen? "Jösses!"
Om du börjar tänka på det när du tittar på TV så kommer du märka att ordet faktiskt används otroligt flitigt. Varför liksom? Följer alla översättare nån slags kodex som gör gällande att man ska använda det ordet så fort det bara är möjligt?
En teori som jag har är att det kan bero på att man från börjat tyckte att det var ett bra ord att ersätta svordomar med (!?) och sen har man blivit så van vid att använda det att det kommer naturligt även när det inte handlar om fula ord. Jag undrar om professionella textremsekreatörer också använder "Jösses" i sitt eget vardagsliv..
Bilden har jag för övrigt hämtat från det här blogginlägget.
Dygnet
Kommer någon ihåg det här inlägget?
Jag har just upplevt ett dygn som nästan kan mäta sig med den misären.
Idag var det dags för mitt livs första tenta, och det är väl bara att vara ärlig. Jag är riktigt usel på det här med att plugga, vilket har lett till att jag inte riktigt kan allt som jag borde kunna. Jag satt här hemma igår kväll och kollade igenom några gamla tentor, konstaterade att jag inte hade en chans att klara tentan. Därför var det inte alltför svårt för Joel att övertyga mig om att jag inte hade nåt att förlora på att vara uppe hela natten och plugga med honom.
Men först bjöd han mig på bio (han hade gratisbiljetter). Snabba cash var en besvikelse. Ingen röd tråd, ingen känsla för karaktärerna, all spänning från boken var helt borta. Dessutom såg vi fel på klockan och var där en och en halvtimme för tidigt.
När vi kom hem satte vi oss och pluggade i varsin del av soffan. Jag var jättepeppad och trodde faktiskt att jag skulle ha en ganska god chans att göra bra ifrån mig på tentan eftersom jag skulle ha allt så färskt i minnet. Men timmarna gick väldigt fort och plötsligt blev klockan fem. Jag hann inte alls gå igenom så mycket som jag hade tänkt, och ju längre mot morgonen vi kom desto mindre lässugna blev mina ögon. I en tyst överenskommelse tog vi båda en powernap innan vi gick upp strax före sju för att äta frukost.
I de här trakterna är det ju i princip snökaos varje gång det har snöat under natten, vilket det såklart hade gjort. Enligt tidtabellen skulle jag vara framme strax innan åtta om jag åkte härifrån 07.27, men eftersom det var "snökaos" fick bussen såklart ta en omväg runt slottet och sjukhuset så att jag missade anslutningsbussen. Efter att ha stått i snöblåsten i en kvart och väntat på nästa buss (som också var försenad) kom jag i alla fall fram en kvart för sent och fick nr. 13 på min tenta. Bra början.
I alla fall, många av frågorna hade jag läst om under natten så jag borde ha kunnat dem, men allt var som bortblåst... Jag blandade ihop namn och kunde absolut inte komma ihåg vad alla gamla sociologers begrepp hette... Jag skulle tro att jag var för trött helt enkelt.
Men jag gjorde mitt bästa, svarade på det jag kunde och chansade vilt på det jag inte kunde. När jag hade suttit en timme och svarat på lite drygt hälften av frågorna gick jag igenom mina svar från början för att räkna ut hur många poäng jag ungefär skulle kunna få. Jag kom fram till att jag hade två svar som jag var någorlunda säker på, och resten var verkligen bara taget ur luften. Så jag bestämde mig för att åka hem helt enkelt.
Jag somnade vid halv elva och vaknade först vid tolv av att Joel ringde (wtf btw) och sedan vid fyra för att någon helt okänd person ringde till mig av misstag.
Nu har jag berättat hur det gick, jag vill aldrig mer höra ett ord om den här tentan.
Joels hår
Jag och Joel satt på Karin Boye-biblioteket i Engelska parken och läste i varsin bok idag. Vi var barnsliga och fnissade åt saker som är småroliga med bibliotek. Det finns massor av sådana saker om man inte är någon erfaren biblioteksnyttjare.
I alla fall så är den här bilden tagen där, och man kan nästan säga att den är värd en lite egen efterfnissning. Jag vågade inte fråga, för jag är rädd för att såra Joels känslor lite, men vill han verkligen se ut sådär i håret? Eller är det bara ett misstag som blir exakt likadant varje dag?
Och om du läser det här Joel så är detta att betrakta som en act of war. A blog war.
Om mig
MågnusDu kanske inte gillar allt jag skriver, men du kommer tillbaka varje dag ändå bara för att min blogg är så snygg!
