Det heter faktiskt håla...
Vi stannade till i Nybro för att handla. Vi gick genom centrum:
Jag: "Vilket hål!"
Jag väntade en stund men fick inget svar, så jag antog att mina föräldrar tyckte att det var opassande att utbrista sånt i närhet av ortens invånare.
Jag: "Eller får man inte säga så kanske?"
Pappa: "Va?"
Jag: "Vilket hål det här är!"
Mamma: "Håla heter det faktiskt..."
Mamma språkpolis...
Väl på affären fann jag mig i kassan, genomsvettig och med fett hår, köpa inget annat än duschkräm och cigaretter. Om jag var kassörskan skulle jag lätt blogga om det från hennes perspektiv :P
Skriv nånting!