Dygnet
Kommer någon ihåg det här inlägget?
Jag har just upplevt ett dygn som nästan kan mäta sig med den misären.
Idag var det dags för mitt livs första tenta, och det är väl bara att vara ärlig. Jag är riktigt usel på det här med att plugga, vilket har lett till att jag inte riktigt kan allt som jag borde kunna. Jag satt här hemma igår kväll och kollade igenom några gamla tentor, konstaterade att jag inte hade en chans att klara tentan. Därför var det inte alltför svårt för Joel att övertyga mig om att jag inte hade nåt att förlora på att vara uppe hela natten och plugga med honom.
Men först bjöd han mig på bio (han hade gratisbiljetter). Snabba cash var en besvikelse. Ingen röd tråd, ingen känsla för karaktärerna, all spänning från boken var helt borta. Dessutom såg vi fel på klockan och var där en och en halvtimme för tidigt.
När vi kom hem satte vi oss och pluggade i varsin del av soffan. Jag var jättepeppad och trodde faktiskt att jag skulle ha en ganska god chans att göra bra ifrån mig på tentan eftersom jag skulle ha allt så färskt i minnet. Men timmarna gick väldigt fort och plötsligt blev klockan fem. Jag hann inte alls gå igenom så mycket som jag hade tänkt, och ju längre mot morgonen vi kom desto mindre lässugna blev mina ögon. I en tyst överenskommelse tog vi båda en powernap innan vi gick upp strax före sju för att äta frukost.
I de här trakterna är det ju i princip snökaos varje gång det har snöat under natten, vilket det såklart hade gjort. Enligt tidtabellen skulle jag vara framme strax innan åtta om jag åkte härifrån 07.27, men eftersom det var "snökaos" fick bussen såklart ta en omväg runt slottet och sjukhuset så att jag missade anslutningsbussen. Efter att ha stått i snöblåsten i en kvart och väntat på nästa buss (som också var försenad) kom jag i alla fall fram en kvart för sent och fick nr. 13 på min tenta. Bra början.
I alla fall, många av frågorna hade jag läst om under natten så jag borde ha kunnat dem, men allt var som bortblåst... Jag blandade ihop namn och kunde absolut inte komma ihåg vad alla gamla sociologers begrepp hette... Jag skulle tro att jag var för trött helt enkelt.
Men jag gjorde mitt bästa, svarade på det jag kunde och chansade vilt på det jag inte kunde. När jag hade suttit en timme och svarat på lite drygt hälften av frågorna gick jag igenom mina svar från början för att räkna ut hur många poäng jag ungefär skulle kunna få. Jag kom fram till att jag hade två svar som jag var någorlunda säker på, och resten var verkligen bara taget ur luften. Så jag bestämde mig för att åka hem helt enkelt.
Jag somnade vid halv elva och vaknade först vid tolv av att Joel ringde (wtf btw) och sedan vid fyra för att någon helt okänd person ringde till mig av misstag.
Nu har jag berättat hur det gick, jag vill aldrig mer höra ett ord om den här tentan.
Posted 5 months ago
Skriv nånting!