blaeffo.com

Inatt drömde jag en riktig mardröm för första gången på jättelänge. Det var så himla jobbigt och verkligt, och jag är nästan säker på att jag ropade på hjälp i sömnen.

Jag och mina föräldrar åkte bil hem mot vårat gamla hus i Vattjom. Precis när vi är nästan framme vid infarten ser vi en annan bil svänga in. En bil som körs av en svart streckgubbe utan ögon. Medan vi stannar till på grannens tomt och gapar storögt ner på streckgubben så ser vi hur han vrider huvudet fram och tillbaka, som för att kolla om kusten var klar.

Till slut hade han försvunnit bakom garaget och inget hände på ett par minuter, så vi åkte efter. Bilen fanns inte längre, men streckgubben hade krympt till ungefär halva sin storlek och stod nu och frenetiskt bultade på vår ytterdörr. Jag minns inte riktigt hur det gick till, men vi gick in i huset och streckgubben lyckades slinka in (han var ju faktiskt papperssmal) fastän jag gjorde allt för att hålla honom ute. Mamma och pappa verkade inte bry sig längre utan gick in i köket för att packa upp matkassar eller vad de nu gör när de nyss har kommit hem.

Streckgubben krympte ytterligare och fick nu plats i min hand. Jag plockade upp honom och kastade ut  honom genom dörren så hårt jag kunde, och skyndade mig att stänga dörren. Precis när jag skulle låsa så öppnades dörren och den lille jäveln flög in igen. Jag upprepade den här proceduren tre gånger innan jag faktiskt hann låsa innan han kom tillbaka. Jag hörde hur han ryckte i handtaget med en enorm kraft och tänkte att "herregud, han kommer ju bara att krossa fönstret". Eftersom det naturligtvis var mina egna tankar som styrde drömmen så blev det också så. Han slängde sig mot fönstret en gång och det blev en stor spricka. Vid det här laget grät jag förtvivlat och skrek efter hjälp hela tiden. Mamma och pappa var väl för upptagna med att packa upp sina matkassar antar jag... Han slängde sig mot fönstret en gång till och glassplitter flög åt alla håll i slow motion medan han flög rakt igenom.

Väl inne tändes det en svetslåga i båda hans händer och han flög runt helt huset och brände väggarna lite här och där. Sen hände det nåt mer som jag inte minns. Det var i alla fall nånting som gjorde honom argare och argare, och efter ett tag stannade han upp lite grann, fortfarande flygande, och svetslågorna växte och blev lila. Han flög upp mot taket och började tända eld på det, och jag skrek fortfarande förtvivlat på hjälp, men ingen kom.

Efter det vaknade jag. Jag låg vaken ett tag och funderade på varför sånt där alltid händer mig. "Jag råkar alltid ut för en massa konstiga varelser som inte borda finnas på riktigt", tänkte jag. Sen insåg jag att det bara hade varit en dröm. Det var skönt.